Heltidsarbete+Flytt=Ta mig härifrån

Gräsligt. Fruktansvärt. Smutsigt. Stökigt. Kaotiskt. Ohållbart. Vedervärdigt. Ja, det finns många ord som beskriver hur vår lägenhet ser ut nu. Ja, nu är det jag som gnäller, men det finns faktist inget annat att göra än att gnälla.

Jag sitter på jobbet, är på en avdelning idag där det inte finns ett piss att göra. Min enda funktion är att dela ut tabletter, som om de vore godispåsar i en fiskedamm på barnkalas. Jag känner mig fruktansvärt överflödig och surt nog känner jag mig utfryst av mina sk. arbetskamrater. De har jobbat i hop i en evighet, eller aningen längre, och har uppenbarligen ingenting att säga till mig. Till varandra har de sjukt mycket att säga. En av tjejerna skrattar dessutom så förbannat högt att jag vill slå henne på käften. I normala fall hade jag inte brytt mig så mycket om att jag inte har något att göra, utan slagit mig ned framför datorn och slösurfat. Eller tittat på TV. Eller läst en jävla tidning, eller vad fan som helst.

Idag känns det så förbannat extrasurt att jag sitter här och är meningslös istället för att vara hemma och ordna upp den gräsliga, fruktansvärda, smutsiga, kaotiska, ohållbara vedervärdigheten i lägenheten. Det är ju helt omöjligt att få någon ordning på allt, alla kartonger som ska packas upp, och alla möbler som ska fixas när både Tommy och jag jobbar heltid. Det hade säkerligen varit lättare om vi jobbat heltid samtidigt. Nu jobbar jag varenda helg och varenda kväll, och Tommy drar till jobbet på dagarna. Igår var jag faktist ledig hela dagen, vilket passade otroligt bra eftersom Tommy hade något jobbjippo hela dagen. Det ÄR verkligen svårt att försöka plocka upp och fixa själv, eftersom man vill ha den andres åsikt om var saker ska ligga och möbler stå.

Det är deprimerande att ha gått och längtat efter den här flytten i över ett halvår, när det visade vara nästa lika arbetssamt som att plocka upp kattbajs ur kattlådan.