Sjukskrivning av sjuksköterska gav sjuk sambo

Tommy påpekar ofta "lyft med knäna". Jag tog honom på orden. Och skadade menisken. Jag är nu sjukskriven, halt, uttråkad och självömkande. Tommy tyckte synd om mig i ett par dagar, men nu har han fått Chrohnsskov och tycker bara synd om sig själv. Nu ligger vi som två ömkliga, döende invalider i varsin soffa och tittar, ömsom på våra galna katter, ömsom på såpor som var populära inom jag föddes. Eller i alla fall såpor som hade premiär innan jag föddes, men fortfarande inte nått sitt kulmen, eller haft förstånd att lägga ned.

Egentligen vet jag inte vad som är jobbigast. Att jag haltar fram som Quasimodo (eller valfri, haltande och äcklig figur), har ont som Gregory House eller att Tommy mår dåligt. Det är mitt arbete, förr kallat kall, att ta hand om sjuka människor (som Tommy). Men jag blev skadad först, jag fick ont först, det borde vara mest synd om mig. Jag borde få bli omhändertagen och ompysslad. Nej, nu skulle så klart Tommy gå och bli sjuk också. Förbannat otaktiskt av honom.

Ja, ja... Jag fick i alla fall ett par dagar som ensamsjuk. Nu får jag väl ta och återgå till arbetet - som hemsjuksköterska. Åt helvete med den här sjukskrivningen, jag hoppas han betalar bra. Jag vet i alla fall vem som kommer få packa alla tråkiga, och tunga saker inför flytten.