Schlagerpsykos

I går fick Tommy permission över natten. Vilket kändes helt underbart, trots den oroväckande känslan av just "permission", vilket för mina tankar till att Tommy egentligen sitter i fängelse, och inte ligger på sjukhuset. Vi hade fixat sofforna så att vi skulle kunna ta igen allt mys vi gått miste om de senaste dagarna. Vi skulle, som alla vuxna par gör, titta på Eurovision Song Contest. De flesta bidragen fick oss att antingen skratta oss blöta i kalsonger/trosor eller somna i ett par minuter.

När The Ark var på scen fick vi pyttskinn/gåshud, håret reste sig i nacken och vi slutade för en stund att älska varandra. Vi älskade Ola Salos älskande med kameran. FFS! Ett så underbart, karismatiskt flirtande med kameran har aldrig tidigare skådats. Vi satt jämte varandra i soffan, och funderade på varsit håll vad som skulle krävas för att få ha sex med Ola. (Tommy skulle aldrig erkänna att han verkligen tänkte så, med det vet jag att han gjorde).

När röstningen började höll jag på att bli tvungen att ringa psykakuten. Jag började hallucinera och trodde jag var synsk. Jag visste, redan André Pops (och de andra ländernas motsvarigheter), vad för poäng de skulle dela ut. Vartenda land. Det riktigt kusliga var att jag inte logiskt kunde räkna ut detta baserat på vilken låt som var bäst. Efter att ha suttit med en hjärtfrekvens på 3 gånger den normala, kallsvettats och fått en enorm ångestattack pga den nytillkomna hallucinosen, berättade jag för Tommy vad som hänt med mig. Skrattande berättade han att det inte var jag som blivit synsk, eller psykotisk för den delen, det var ju så enkelt att grannländerna röstade på varanra.

Fy faan vad naiv jag är, jag som trodde det hela handlade om något så komplext som musik, inte banal politik. Ha ha ha.