fredag 4 maj 2007

Moment 22

Om 6 dagar har Tommy och jag varit ihop i exakt ett år. Förbannat smärtfritt har det gått. Med vilket jag menar; inga bråk, inget tjafs, inga par-relaterade tårar eller osämja. Förrän nu. Eftersom vi förlovade oss i oktober har vi (uppenbarligen enligt mångas åsikt) tänkt att slå våra påsar ihop på allvar, och gifta oss. Det är ju sådant vuxna männniskor gör. De träffas, förlovar sig och så gifter man sig. Vissa skiljer sig också, men det är inte lika cool-vuxet. Det är bara tragiskt och onödigt. Jag har klargort för Tommy att jag inte tänker gifta mig med honom i en gräddtårteklänning. Att jag inte vill ha ett gigantiskt kyrkbröllop med avlägsna släktingar som vi inte känner som gäster. Vi vill ha ett avslappnat, personligt och mysigt bröllop. Den egentliga anledningen till ett litet bröllop är att Tommy annars kommer få scenskräck och lägga sig i fosterställning och gunga under predikstolen. (Det hände faktist en gång när han beställde pizza utan ost, men fick den utan tomatsås istället. Han låg dock under bordet den gången, inte predikstolen. Vi dinerar sällan i kyrkan). Vi är således fullkomligt överens om hur vi vill ha vårt någon-gång-i-framtiden-bröllop.

Igår dök ett problem upp. Ett problem så stort att vi faktist hade skilda åsikter! För allra första gången i alltings historia har vi en meningsskiljaktighet som inte går att lösa på 20 sekunder (eller en avsugning). Efternamnet. Mitt efternamn är ett gammalt hederligt soldatnamn, med vacker innebörd. Tommy har Sveriges vanligaste efternamn. Han kan inte byta. Jag vill inte byta. Våra bevekelsegrunder till varför vi vill behålla våra namn är olika, men helt jämna. Jag har visst övertag genom ovanligheten, och han har ett visst marknadsmässigt övertag. Han tycker vi ska kompromissa genom att ha dubbla efternamn. Jag tycker att dubbla efternamn blir kasst om vi skaffar barn. Då kommer de få dubbla efternamn, och när de sen ska gifta sig så kanske de träffar en kille med dubbelt efternamn, vilket leder till fyrdubbelt efternamn, så om X-antal generationer kommer människor heta Svensson-Rask-Nilsson-Wahlbeck-Berg-Karlsson-Molander-Östergård-Strid.

Och en sådan utveckling vill jag inte bidra till!

3 kommentarer:

Slugslinger sa...

det finns dom som gifter sig och inte byter efternamn alls utan att båda behåller sitt gamla eller så kan ni släckt forska och se om det finns någon namn i någon av släkterna som ni kan tänka er att ta

Nicklas sa...

Bah. Hitta på något nytt genom att ta bådas namn anagramera det.

Nicklas sa...

Det ska vara ett "och" mellan namn och anagramera i det ovan. Nu kommer jag må dåligt resten av dagen.