Journaliska - språket för dig med hjärtat på rätta stället.

Nu har jag jobbat ett tag inom psykiatrin. På de flesta avdelningarna som finns här, och samtliga existerande tider, dvs; dag-, kväll- och nattpass. Just nu sitter jag och dokumenterar. Klockan är kvart i fyra (03:45), och ungefär en tredjedel av mina hjärnceller har somnat, den andra tredjedelen är trött-fnittriga och den sista tredjedelen har sjuk humor. En kombination som kan resultera i katastof. Sist jag mina hjärnceller intog detta läge vid dokumentationsdags började mina formuleringar spåra ur. Den gången hittade en skötare mig vid datorn, när jag satt och asgarvade över en mening jag skrivit in i journalen. Den löd ungefär "en slickepinnestor böld hade under dagen materialiserat sig på patientens vänstra bröst". Skötaren förstod inte det roliga i formuleringen. Jag strök meningen och skrev om den på korrekt journaliska.

Nu ska jag skriva i journal igen, och skötarna som jobbar känner mig inte. Tänk om de inte förstår att jag bara är trött, tänk om de tror att jag är galen! Jag vill definitivt inte bli inspärrad här och riskera att övertrötta sjuksköterskor skriver dryga och låg-humoristiska anteckningar i min journal! Eller värre - tänk om de inte stoppar mig, och jag verkligen signerar mina ironisk-pretentiösa anteckningar. Då finns risken att någon kommer på att jag inte är den präktiga, korrekta och utomordentligt goda människa, som folket här ute fått för sig att jag är. Tänk om de kommer på att jag egentligen är en dryg, cynisk och misantropisk neurotiker. That would be fun!