I Kreativitetens Tecken

Som tidningsredaktör har jag ett arbete som är stressigt och kräver att man är rätt kreativt lagd. Problemet är att kreativiteten inte alltid är på topp. Då förstörs mitt schema och jag får ångest över att inte hinna klart med mitt jobb, vilket leder till att jag blir ännu mindre kreativ, och så går det in i en ond cirkel.

I slutet av produktionstiden lyckas jag dock alltid färdigställa mina tidningar och jag är lika förvånad varje gång. Jag blir så förvånad att jag somnar. Ibland somnar hjärnan men kroppen fortsätter vandra omkring. Inte kostigt att folk uppfattar mig som disträ och osocial ibland (läs: ofta, eller för det mesta, eller alltid – skitsamma, jag är i alla fall snygg och intelligent).

Det här är en sådan dag. Hade det varit för hundra år sedan hade jag spenderat hela dagen med att sitta still och stirra ner på en skrivmaskin med ett blankt A4-papper (säkert ett billigt och sladdrigt 60-gramsark, oblekt och med alldeles för klena fibrer, så att när man slår ett O stansar det ut ett hål*).

Så vad gör jag? Jag surfar runt på nätet, i vild jakt på uppslag. I jakten snubblar jag över intressanta saker som inte har någonting alls med tidningarna att göra, och helt plötsligt har dagen försvunnit. Så nu sitter jag här. Klockan är 16:10 och jag har i teorin 50 minuter på mig att skriva en artikel på minst 1 100 ord. Om någonting. Fast min bättre hälft jobbar kväll, så då kan jag likaväl jobba över lite, även om jag hellre hade cyklat hem och lekt med katterna.

Nåväl.

Dagen har haft sina ljusa stunder ändå. Jag åt min favoritstandardfrukost – två grova smörgåsar med skinka, en kopp kaffe, ett stort glas juice och ett ägg. Ägget gör mycket. Jag blir glad av ägg. Dels är det gott och dels kan jag numera äta det utan att dö, tack vare mina fina anti-Crohns-tabletter. Jag har dessutom en kanna gott kaffe och jag har druckit en faslig massa iskallt vatten. Och på lunchen var jag hemma med Emma (höhö, det rimmade!) och åt thaimat.

Nu kanske du undrar varför jag berättar allt det här? Jo, det ska jag säga dig. Det är för att jag försöker skriva en massa och komma upp i hastighet, så att jag förhoppningsvis kan överföra energin till att sammanställa en någorlunda vettig artikel till tidningarna. Dessutom slår jag ihjäl lite tid.

Klockan är 16:16. Fan.

PS. Jag har placerat vår blogg i Växjö på bloggkartan.se.

* Jag är utbildad typograf. Och nörd. Det kan vara en farlig kombination som för det otränade ögat kan uppfattas som sjukligt trist.