Det är definitivt inte lupus

För snart ett år sedan stod en flicka och en pojke hemma i flickans lägenhet. Egentligen var de aningen för gamla för att kallas flicka och pojke, men de var i alla fall för unga och omogna för att kallas kvinna och man. Under någon veckas tid hade de träffats. Många gånger.

"Du", sa pojken, lite stärkt av några öl på puben med kollegorna.
"Ja?", sa flickan, som legat i sängen och väntat på sin älskade.
"Får jag referera till dig som min flickvän?"

* * *

Det känns som igår fast samtidigt känns det som för tjugo år sedan. Som om vi alltid varit ihop. Under året som gått har vi flyttat ihop i en för liten lägenhet. Vi har skaffat två katter. Fester och parmiddagar har varvats med släktträffar och söndagslunch med föräldrar. IKEA har besökts. Många gånger. Under en resa till Fuerteventura förlovade vi oss den 7 oktober 2006. Sedan köpte vi en stor obyggd bostadsrätt som vi nu går och väntar på att få flytta in i den 29 maj.

Vi är intelligenta. Vi är snygga. Vi är roliga. Vi är kompetenta. Vi är neurotiska. Och vi är perfekta ihop.

Flickan heter Emma, är 26 år och sjuksköterska.
Pojken heter Tommy, är 30 år och tidningsredaktör.
Hankatten heter Lemmy, är 1 år och lat.
Honkatten heter Selma, är 1 år och psykopat.

Och det här är vår blogg.